15/07/2026
Hon kom med funderingar, som på svar önskades få.
Satt där mittemot varandra och samtalade en stund.
Snart det sen blev dags att med andra sidan kontakt nå.
Ivriga de måst ha varit, för två plötsligt hos oss sig tillkännagav.
Dock det först lite knepigt blev, att dem båda särskilja.
Män det var, som sitt spjuveraktiga sinne med sig bar.
Anknytning för en till modern och den andre till hennes far.
Militärisk rakryggad med bestämda drag ännu bar, precis som i livet var.
Den andre mer avslappnad i klädsel och stil med händer i fickan, gick ikring.
Jag bad från dem om något specifikt kännetecken de kunde ge.
Ett tu tre, om gästabud och familjeträff, då de båda sa.
Så sant så sant, gav hågkomst om glada barndomsminnen.
Samme blev om lovdagar och trädgårdsspex.
Strax kom om snögubbe, fotboll, sagoläsning och bön, hos en.
Kojbygge och arla morgnars fisketur på sjön, från den andre.
Ja mycket blev sagt, som för hennes öron enbart bars.
Sina svar hon fick och lätt om hjärtat hon hemåt gick.
Ibland ett samtal från de som en gång med oss var, giva många besked.
Andra gånger kanske endast bud om att allt nu är bra.
Såsom för de där undran var om mormoderns väl och ve, efter saknad i några månader och dar.
Se hon nöjder va av att inga spolar mer behöva ha, för att håret sitt fint göra.
För nu det perfekt låg, precis som sig skulle.
Ung igen hon sig kände när höften ej längre mer krångla.
Ej heller någon pinande utgjorde den sin plåga mer.
Inte alltid en stor fråga gives klara besked, där vid kontakt.
Kanske endast för de vi håller kär mer vill visa att de ännu med oss är…..
