29/05/2026
På vägen till ullstationen i Stavanger tidigare i våras fann jag och Pernille på äntligen ett tillfälle att träffas! 🤗✨️
Jag besökte butiken i höstas (alla vackra garnbilder är från butiken) men då var hon inte där.
Nu träffades vi på spinneriet (jag har inga bilder därifrån, vi var alldeles för upptagna med att prata ull och process 😅).
Det var så himla fint att få en timme och höra Pernille berätta om sin resa, sin bakgrund och sin kärlek till fåret och materialet. Det ligger otroligt mycket omsorg bakom garnerna, och en väldigt vårdande process hela vägen! ❤️
Första gången jag hörde talas om Pernille och var när jag var på ullstationen på Gol första gången. Då skulle vi göra utplock på C1S Fin till henne. Det är ull av finaste pigmenterade crossbredtyp, och hon hade en egen kasse (de stora grå lådorna) som det stod Pernille på. Bara det absolut finaste skulle plockas ut, och det syns när man tittar på hennes garner.
Pernille (och hennes medarbetare) spinner helt sjukt vackra garner. De spinner olika typer av norsk ull, men blandar också med silke och lin. Dessutom gör de så himla läskande inlägg på Insta - man vill ju typ äta garnerna 😅🤪🤗
Pernille försöker åka upp till Gol minst nån gång om året, för att hålla kontakten och för att hon älskar att vara där, med händerna i ullen ❤️ (svartvit bild på Pernille och Kjell-Ove som jobbat på stationen sedan han var 13).
Det är inte bara fåren och ullen som ligger Pernille varmt om hjärtat, utan även fårägarna, och att de ska få betalt för ALL ull. Som systemet ser ut idag, så finns det vissa kvaliteter, bland annat ull från Villsau, som bönderna inte får betalt för alls, eller väldigt lite. Hon är en stark förespråkare för bättre betalt till bönderna - utan dem inga får, ingen ull, inga öppna landskap.
Har ni vägarna förbi Oslo så kika in i butiken - det är hyllvis med godis! 🍬🍭🧶♥️
