28/06/2019
Help iconic darlings find a new space!
Vsg gratis läsning till fredagsfikat!
(English version below!)
I september löper vårt rivningskontrakt ut, och vi får inte längre ha kvar vår lokal. Drömfakulteten fortsätter finnas, men den plats där så mycket uppstått försvinner. Vi minns, vi stärks, vi sörjer, vi ser slutet på en era men också början på en ny. Vi känner oss lite nostalgiska.
I början var lokalen en kokong av fiberväv i vilken vi stängde in oss och höll separatistiska synthträffar. Träffar som upprörde i en scen där cis-män stod i majoritet. Så småningom hittade fler till oss. Vi fick nya vänskaper och startade nya projekt.
I perioder har vi tillskrivits att vara mer politiska än vad vi känt oss. Ja, vi skriver under på en feministisk agenda, men huvudsyftet med separatismen var att skapa ett utrymme som kändes hälsosamt och tryggt för oss. Det är egentligen ett själviskt motiv. Vi var alla nybörjare när vi drog igång och det var viktigt att bygga upp en solidaritet, en kultur av att kunna prata om allt en inte känner till på en plats där vi inte tvivlade på vår kunskap och konstnärliga förmåga. Det fanns alltid någon att fråga, och vi lärde oss tillsammans. När någon fick ett gig gick alla andra dit och ställde sig längst fram, inte sällan var vi den enda publiken.
Mentaliteten, då som nu: f**k vad alla säger, skit i hur det ska låta. Det spelar ingen roll vad folk tycker. Det har blivit korsningar av genrer och vi har inspirerat varandra. Vi har kunnat ge varann en villkorslös pepp inför och efter spelningar som varit katastrofala såväl som geniala.
Många har uppmärksammat hur Stockholm är en stad i kris. Det märks inom flera områden, men vi avgränsar oss till den realitet vi befinner oss i just nu. Det fria kulturlivet är hotat då det saknas en tilltro i praktiken för autonoma, icke-kommersiella rum trots att dessa fungerar som viktiga resurser och bidrar till en mer levande stad. Rivningskontrakten har varit räddningen för oss verksamma men dessa leder till en stor osäkerhet. Bristen på tillgänglighet av lokaler är inget nytt fenomen i Stockholm vilket leder till en risk av splittring av viktiga mötesplatser. Vi vill inte splittras, vi vill att det ska kunna skapas nya platser för samhörighet.
Sedan 2014 har många andra separatistiska kollektiv kommit upp till ytan, parallellt med oss. Scenen har förändrats både i Stockholm och internationellt. Vi har märkt av en ny, mer ödmjuk utveckling där fler stöttar varandra och det finns stora ambitioner, men detta innebär att vi är i behov av fysiska platser att hålla oss till. Här i stan har vi varit med och skapat denna förändring med klubbar och konsertserier som vi arrat såväl som de milslånga facebookdebatter vi deltagit i. Förhoppningsvis har också vår DIY-attityd smittat av sig och peppat andra att våga lite mer.
Så, vi tackar för åren i lokalen på Hornsgatan. Vi släpper ifrån oss den till legenden om allt som hänt i den. Har du tips om en ny lokal till oss? Skriv.
Tills nästa gång
DRÖMFAKULTETEN 4EVER
---------------------------------------
The temporary lease for our studio ends in September, and we gotta leave. Drömfakulteten keeps on existing, but the place where so much has emerged sadly disappears. We remember, we gain strength, we mourn and we see the end of an era but also the beginning of a new.
At first, our basement was a cocoon of fibrous tissue where we lock in and kept separatist synthesizer meetups. Meetups that upset in a scene where the cis-man was in majority. After some time, more and more like minded connected and we grew new friendships and new projects took shape.
From time to time we have been labeled as more political than what we felt like. Yes, we sign up on the feminist agenda, but our main purpose with separatism was to create a healthy and safe environment. In fact, it was a selfish motive. We were all beginners when we started and it was important to build a foundation of solidarity, a culture of speaking about everything unknown at a place where we did not doubt our own knowledge or artistic ability. There was always someone to ask and we learned together. When someone got booked for a gig all of us went and got up front, and not too often were we the only audience.
The mentality, then and now: f**k what everybody says and how it should sound. It doesn't matter what people think. Genres have clashed and we have inspired each other. We have been able to give each other unconditional support before and after shows that have been disastrous as well as genius.
Many have noted that Stockholm is a city in crisis. It shows in many ways, but we choose to highlight the reality in which we are. The free cultural sphere is threatened when there is a lack of credence for the autonomous, non commercial rooms - even though these work as important resources and contributes to a vital city. Temporary lease contracts for spaces that sooner or later will be demolished or repaired has been the saviour for us active, but leads to uncertainty. The lack of spaces is nothing new in Stockholm - a city that has had a housing crisis for over 100 years - but it leads to a liability of finding important places to actually meet. We know for sure how important these spaces are.
Since 2014 we have witnessed many other separatist collectives show up. The scene has developed both in Stockholm and internationally. We have sensed a new more humble environment, where people support each other and more dare to have high ambitions. But this requires physical spaces to gather at. We know we have been a part of the change, trough club nights, concerts and long long debates online. We hope that our DIY attitude has rubbed of and encouraged others to dare a bit more.
So, thanks for the years at Hornsgatan. We release it to the legend with everything that happened in it. You got any lead to a new space for us? Write!
Until next time
DRÖMFAULTETEN 4EVER
