16/10/2014
O FORNA TIDERS DANSHAK MAXIM M FL av Bertil Linderoth
Publicerat i Gefle Dagblad fredag 21 juli 2000.
Detta materiel kommer från Åke Nyléns privata Tidningsurklipp
“O, forna tiders danshak!” Så vill jag med en formulering lånad av självaste Selma Lagerlöf inleda denna lilla inventering av de inomhusställen inom Gävle, där det dansades då jazzen var bruksmusik och tango och stilla vals kunde vara alternativen. Lokalerna var många, betydligt fler än de som finns i dag.
Denna artikel gör inte anspråk på någon fullständighet och minnesgoda är välkomna att komma med kompletteringar.
DANSADES GJORDE det förstås på hotell och restauranger som Grand Hotel, Centralhotellet och Baltic. Ett populärt ställe som levde upp till den inledande beteckningen var Maxim.
När tågen 1933 slutade att stanna vid Södra Station förvandlades den till danspalatset Maxim med den forna väntsalen som danssalong.
Man kan säga att Fox Swingers orkester i stort sett var stationerad där. Andra Gävleband som man kunde svänga runt till var Straight, Jamboree, Red Fox och andra. Dessutom gästspelade ibland främst Stockholmsorkestrar.
Damerna radade upp sig kring dansgolvet i väntan på dansanta kavaljerer medan de speciella spisarna brukade samlas vid estraden.
Själv var jag mycket stolt över att vara bekant med Bertil Åberg, “Hot-Åberg” kallad och insöp med välbehag hans soloprestationer på tenorsaxen.
NÄR DET SVÄNGDE på den här tiden var det foxtrot det var fråga om och gick det litet långsammare hette det slowfox. För att tillfredsställa olika smakriktningar spelade orkestrarna emellanåt framför allt tango eller stilla vals.
De som ville dansa hambo, schottis eller annan gammeldans fick gå till ställen där sådant spelades. Här var det så kallad modern dansmusik som gällde.
En trappa upp ledde till en balkong ovanför estraden där man kunde ta igen sig, betrakta folkhavet eller kanske inleda en stilla flirt. Det gick väl litet lugnare till förr.
Det serverades också förfrisk ningar i form av kaffe och läsk. För en elev vid dåvarande läroverket ansågs tydligen stället inte lämpligt, så lärjungarna fick hålla korpgluggarna öppna för eventuellt utsända spionerande lärare.
På sommaren då det dansades i Furuvik och andra utomhusdansbanor var Maxim stängt.
EFTER VÅREN 1946 som följdes av utställningssommaren i Gävle, stängdes om jag är välunderrättad, Maxim för offentlig dans. Södra Station kom att användas som gymnastik- och idrottshall och till föreningslokaler för SJ:s anställda.
Det förekom också abonnerade fest- och danstillställningar och 12 december 1966 lyckades Mats Hjelm samla ihop gamla Fox Swingersmusikanter till en uppskattad comeback med dans.
Sedan 21 augusti 1986 är Södra Station – “kanske det förnämsta stationshuset i svenskt tjugotal” –
